ANNA RETULAINEN (bits and pieces)
11.03. – 10.04.2011
Gallery Kalhama&Piippo har den stora glädjen att presentera Anna Retulainens (f. 1969) separatutställning (bits and pieces). Retulainens konst har sitt ursprung djupt i måleriets tradition, men i hennes konstnärskap får mediet en ny, vild skepnad. I utställningen leker Retulainen med målningarnas varierande former. Motiven i verken är detaljer ur den vardagliga omgivningen, resor eller konsthistoriens mästerverk. Hon målar medvetet och med eftertanke, men utan att värdesätta eller glorifiera sina motiv. Det känns som om konstnären försöker tömma verket på allt onödigt och på det sättet komma närmare själva måleriets grundläggande frågor.
Retulainen, som oftast inte namnger sina utställningar, har denna gång använt sig av den övergripande titeln (bits and pieces), ”ditt och datt”. Namnet är dock bara i parentes - och på engelska - som en ironisk kommentar till vanan i samtidskonsten att namnge verk och utställningar på engelska. Samtidigt har Retulainen redan länge namngett sina egna verk med hjälp av en preciserande tanke i parentes, så egentligen kanske vi är i kärnan av hennes konstnärskap?
(bits and pieces) är en noggrant genomtänkt upphängning där mycket olika målningarna möter varandra. Med helheten vill konstnären fråga vad är ”måleriets språk” och finns det en narrativ i en utställning om verken inte är gjorda som en serie utan avsedda som individuella målningar? Och hur behåller sig betraktaren till verk som sinsemellan ser ut att vara från olika världar?
Retulainen är känd för att gärna spela med betraktarens förväntningar om hur samtida måleri skall läsas. I (bits and pieces) framhävs detta ytterligare - till och med så mycket att konstnären nu även utmanar kategoriseringar som riktas mot hennes eget konstnärskap. De vilda penseldragen verkar för många som fri expressionism, men arbetet för att färdigställa en målning kunde bättre beskrivas som en process som kräver eftertanke, en intuitiv förmåga att se det eftersträvade slutresultatet, noggrann förhandsplanering och slutligen ett skickligt förverkligande.
Retulainens måleri ser spontant ut, men är resultatet av ett utmanande arbete. Det kan liknas vid friåkningsprogrammen i konståkning som ser lätta ut, men är noggrant repeterade. Konstverket är ett bevis på en målerihändelse där spåret tecknats på duken istället för isen. Föreställningen, så som målningen, måste lyckas på en gång.
Fascinerande är hur konstnärens spår förändras i målningen till en illusion om något annat, en figur som betraktaren tolkar fritt. Ju större bildplan, desto mer briljant blandas penseldragen i betraktarens ögon och formar lager som slingrar över och under varandra. Och när Retulainens ”föreställning” är färdig, är vi i mitt i en närvaro – i penseldragens inflytelse, i en fysisk målning.
Pilvi Kalhama
